Rover 75 Cyclops - Cyclops i rallysvängar - Rover 75 - Rover 90 - Rover 95
Rover 100 - Rover 105 - Farina Drophead - Den sista P4:an - Rover Interiör
Coachbuilt 800 Coupé

Rover 75 var den första P4:an och introducerades 1949. Den fick smeknamnet Cyclops tack vare halvljuslampan som var infälld i grillen. Detta arrangemang övergavs med 1952 års modeller.

Direkt efter introduktionen av P4:an 1949 startade utvecklingen av andra versioner av bilen. En av de allra första byggdes av Salmon-Tickford 1950 till 1951 och var en tvådörrars kabrolet. Två prototyper byggdes, men denna eleganta version kom aldrig i produktion. En av prototyperna rullar fortfarande i mycket gott skick och ägs av Rover-entusiasten George Hamill.

Tickford Drophead by Crossway!

Tillbaka till början

Ännu en bild på George Hamills Tickford Drophead.

Ian Glass i Wales körde The Land's End to John O'Groat's reliability & touring trial i december 1994 med sin Cyclops. De små bilderna är alla från detta svängiga, blöta och snöiga tillfälle.

Amfibie-cyklop?

Tillbaka till början

Denna helvita Rover 75 från 1952 tillhör Hans Cagner i Sjövik.

Denna Rover 75 från 1953 köpte danske Henning Helmer från den ursprunglige ägaren 1999, och på dessa nytagna bilder är den i det skick Henning köpte den i. Den ursprunglige ägaren, arkitekten Gerner W Elgaard, har använt bilen som bruksbil under alla åren, men likväl är den alltså i mycket gott skick.

Tillbaka till början

I den lilla engelska staden Stamford hittade RCoS kassör CG Olsson nyligen denna ombyggda P4. I Sverige har vi inte sett några sådana här P4:or, men i Australien och Nya Zeeland finns ett antal.

Tillbaka till början

Jeg er født og oppvokst i en 'Rover familie'. Min far hadde 2 stk P4, og en P5 på 60-tallet. Selv hadde jeg en P6 midt på 70 tallet. Men hos meg er allikevel ingen tvil; det er P4 som virkelig er ROVER. Til min 50-årsdag sist sommer spanderte jeg derfor på meg en P4, en 95 fra 1963. Den er velholdt og pen, den har ettermontert overdrive og det skulle være unødvendig å fortelle at jeg koser meg stort når jeg tar den ut på fine dager.
Min Rover 95 ble kjøpt ny av en skipsmegler- og reder i august 1963. Så vidt jeg vet, var dette en eldre mann som kjørte den relativt lite, men som dessverre pådro den et par karosseriskader. Han eide den i over 30 år og kjørte i løpet av den tiden ca 115.000 km. Han hadde den også et par ganger i England til 'oppfiksing'. Den er bl.a. blitt utstyrt med overdrive (som normalt ikke skal være på en 95), den har også fått inn radio og hengerfeste.
Neste eier var en lege og gammelbilfanatiker. Men han hadde så mange biler at han brukte den enda mindre . . .
Han fikk gjort noen mindre rustreparasjoner som dørstokker, etc. Han fikk også overhalt transmisjonen og skiftet alle gummiforinger og belger i forstilling / styring. På denne tiden ble også det elektriske anlegget lagt om med minus til jord. Men siden han hadde så mange biler, og etterhvert forelsket seg i en Jaguar drop head coupe kom Roveren for salg.
Jeg kjøpte den i mai 1998 og har bare gjort småting med den. Litt 'koseskruing' som jeg pleier å kalle det. Men nå er jeg begynt å irritere meg ganske forsiktig over en surrelyd som kommer fra gearkassen. Lyden er merkbar så snart clutchen slippes ut - mest påfallende i neutral. Jeg regner med at lyden kommer fra ett eller flere av lagrene i gearkassen, eller muligens 'clutch release bearing'. Derfor har jeg bestilt hele settet nytt og regner med å ta ut gearkassen om ikke så lenge.
Der har jeg forresten et spørsmål til deg og eventuelt andre Rover-maniacs; Olje på gearkassen? Fra min fars P4 og P5 husker jeg at vi brukte vanlig motorolje på gearkassen. Men i instruksjonsboken for min 95 står 'Gearolje 90 EP'. Når jeg ellers leser i verkstedhåndbøker, reparasjonsanvisninger, artikler, osv finner jeg rikelig med henvisninger til både gearolje og motorolje. Derfor er jeg veldig sterkt i tvil om hva jeg bør benytte - og om oljetypen kan ha sammenheng med overdriven? Når jeg nå skifter lagrene i gearkassen vil jeg gjerne at den skal få best mulig driftsbetingelser i sitt videre liv, derfor er jeg spent på dine kommentarer og erfaringer.
Med de beste hilsener og Happy Rovering

I tio år har Peter Siemerink i Holland jobbat på denna P4 95 från 1963. Bilen var i så dåligt skick att det var nödvändigt att dela chassi och kaross för att få allt riktigt bra.
Men i maj 2002 skall allting vara klart! Peter har lovat ha bilen klar för att köra ett brudpar då. Vi får hoppas att han klarar det, och att han skickar oss bilder på detta evenemang.
Peter har ytterligare en P4:a som väntar på att bli renoverad.

Dessa två foton av Keith Edkins P4 95 togs i Killarney, Co. Kerry på Irland i maj 1998. Keith skriver själv:
Bilen fastnade ordentligt i en irländsk torvmosse och jag fick hjälp av 12 starka irländare med att få loss den. Turligt nog klarade sig bilen från detta äventyr helt utan skador.

Auntie med sin ägare utanför en trevlig irsk pub i Ringaskiddy, Cork

En vägskylt varnar för "leprechauns" som här brukar korsa vägen. Detta är småfolket som aldrig ses dagtid, men brukar komma fram nattetid och göra goda saker för den som varit snäll dagen innan. Av någon anledning tror Keith att de småfolk som skymtar framför hans Auntie är falska leprechauns!

Tillbaka till början

Bilden togs av Joe Carney
på en lokal bilskrot.

Joe bor i New Jersey i USA och han hittade denna Rover 100 på en lokal bilskrot. Bilen var i förhållandevis mycket gott skick både exteriört och interiört.
Så han köpte bilen och vi hoppas nu att han håller oss alla informerade om hur renoveringen fortskrider!

Tillbaka till början

Stuart Penketh är engelsman men arbetar i Bangkok i Thailand. När han lämnade Storbritannien tog han med sig sin Rover 100 från 1960 för att arbeta upp den till toppskick.
Han har blivit medlem i de två lokala gammelbilsklubbarna och söker nu efter ytterligare en Rover att jobba med, antingen en P3 eller en P4.

Till vänster Stuart Penketh och till höger hans vän Tewee. De beundrar en 1948 P3 75 6 light saloon.

Stuart Penkeths P4 100 från 1960

Denna Rover 100 tillhör Johan Strijdhorst i Nederländerna. Han kör den varje helg, vilket betyder att den rullar flera hundra mil varje år.

Tillbaka till början

1952 beställde Rover en drophead baserad på ett P4 70-chassi hos Pinin Farina i italienska Turin. Bilen fick guldmetallic lack och en röd sufflett och visades på London Motor Show 1953 där den väckte stor uppmärksamhet. Intresset gjorde att Rover ville börja produktion av modellen och beställde kopior av modellen hos Mulliner Coachbuilding Company i Birmingham. Det visade sig då att tillverkningskostnaderna skulle bli alldeles för höga, så hela projektet lades ner.
Strax efter beställningen av denna drophead tillverkade Pinin Farina även en liknande modell med fixed-head som monterades på ett 90-chassi.
Dropheaden finns fortfarande kvar i utomordentligt bra skick och ägs av den brittiske Rover-entusiasten George Hamill. Fixed-headen sålde Rover till en återförsäljare i Spanien och den blev sannolikt skrotad efter en olycka.
Farina-modellerna inspirerade David Bache när han ritade P5-an.

Där står: Foto 608, Rover cabriolet, 4 light(luci).

Tillbaka till början

1954 byggde Mulliner Coachbuilding Company i Birmingham en nästan exakt kopia av den Farina Drophead som Pininfarina designat och byggt for Rover under åren 1952 till 1953. Ändamålet var att starta produktion av denna bil. Mulliner byggde sin kopia i aluminium. Den första Mullinerbilen visade dock att produktionskostnaderna var alldeles för höga, så hela projektet lades ner.
Mullinerkopian är så lik Farinaoriginalet att det - åtminstone på bild - är nästan omöjligt att skilja dem åt.
Mullinerkopian finns fortfarande och ägs av Frank Butler i Storbritannien.

Bilder på Muliner tagna vid starten för NTPR-rallyt i Llangollen, Wales, i juni 2005

Tillbaka till början

Den allra sista P4:an tillverkades den 17 maj 1964. Den var Maroon-röd. Denna händelse firades ordentligt vid fabriken med hela företagsledningen på plats.

Det var länge sedan Rover erbjöd skräddarsydda bilar. Nu gör man i alla fall ett försök att efterlikna stilen som fanns i gamla P5.
Vitt skinn och massor med trä täcker inredningen. Det senare har bl a använts till att göra pick nick-bord i baksätet med försilvrade drickahållare. Man har dessutom byggt in ett schackspel (!) i bakre mittkonsolen och ordnat med punktbelysning.
Det här låter kanske inte särskilt smakfullt men Rover har inga planer på att tillverka en 800 coupé i det här utförandet. Istället vill man visa att man fortfarande kan. När man vill!

60 tillverkades 1953 till 1959
75 tillverkades 1949 till 1959
80 tillverkades 1959 till 1962
90 tillverkades 1953 till 1959
95 tillverkades 1962 till 1964
100 tillverkades 1959 till 1962
105 tillverkades 1958 till 1959
105R och 105S tillverkades 1956 till 1958
110 tillverkades 1962 till 1964

Den allra sista P4:an tillverkades den 17 maj 1964. Den var Maroon-röd.

1950 till 1951 levererades 15 chassin för ombyggnad till Marauders.

Tillbaka till början