Årsmöte 2008

I väntan på att allt skulle börja

Dagarna 6-8 juni var bokade för RCoS sommar-och årsmöte i Malmköping. Jag vill inte missa dessa möten. De väl planerade rallyn som ingår har alltid något nytt att tillföra kunskapsbanken och skönhetsupplevelseminnet (så är det för mig i alla fall). Främst så träffar man gamla och nya medlemmar och får se bilarna de kör.

Genom åren har jag många gånger passerat Malmköping på väg 55 mellan Uppsala och Norrköping. Några gånger har jag kört igenom huvudstråket där butikerna finns. Nytt för i år var att väg 53 och 55 nu dragits en bit utanför samhället, så att det gamla ”vattenhålet” Statoilmacken hamnat vid sidan om vilket antagligen gör att trafikanterna inte ger sig själva en välbehövlig paus. Det är synd. Det positiva är väl att för de boende längs det gamla huvudstråket har det antagligen blivit mycket lugnare.

Fram till 6 juni 2008, när Roverklubben anlände...

Ryktet gick nog i köpingen, för när jag var ute på parkeringen kom en böna körande i något anonymt bilmärke. Hon ville se bilarna och berättade att hon för många år sedan åkt till Grekland i en Rover. Vi kom fram till att det måste ha varit en P6:a. (Det var ju bara att peka ut en på parkeringen).

I år fanns inga bilar äldre än 60-talare med. Det var gott om 75:or däremot, dvs "Seventyfive". Bland de mer speciella inslagen fanns en MG ZT 1.8T.

Vi var över 20 ekipage som parkerade intill ett huskomplex som tidigare tillhört Södermanlands Regemente. Då var det sjukhus, nu är det hotell. Här bjöds på bra boende och god mat, precis som det brukar på årsmötena.

Under lång tid före mötet hade solen varje dag skinit från blå himmel. Jag vaknade av att regn slog mot det svarta plåttaket, så morgonen började med molnigt väder och regn. Nu blev det precis som förra året, dvs regn på morgonen, och när rallyt började så sken solen och vägarna var torra! Fantastiskt! Det skulle aldrig ha hänt om vi haft rallyt i november. Visst kan det vara härligt med varm asfalt.

Lördagens Sörmlandsrally kördes i min 820 i sällskap med en av våra nya medlemmar, Robert från Solna. Vi tyckte båda att det var bättre att dela på en bil än att köra i varsin. Resan, tänkt att bli ca 17 mil, skulle komma att bli över 18 mil för oss på grund av att vi pratade mer än vi borde när vi skulle ha varit koncentrerade. Vi var inte ensamma om att köra för långt. Vi mötte samma ekipage båda gångerna vi körde för långt.

Till rallyt hade vi fått en välgjord roadbook, så det var vi själva som inte var alerta nog att se skyltar och annat i tid. Efter första felkörningen så stämde ju inte heller vägmätaren längre.

Nåväl, solen sken. Som vanligt vid rallyn så fick man se ställen som var nya för en. Ingen av oss hade besökt Harpsund tidigare. Det var vackrare än jag föreställt mig (och i färg. Jag minns de svartvita, dvs grå, bilderna med statsministrar och gäster som .lurats. att ro en eka). Det här gav ett mycket vackert intryck. Vi följde förslaget i roadbooken och tog en promenad.
Längre fram längs vägen passerades en Fiat 600 som såg fin ut och stod som ett smycke i en trädgård. Den var också nämnd i vår roadbook.
Turen gick till Hälleforsnäs, Ånhammar, Laxne, Skottvångs gruva (där vi blev inviterade till sopplunch).

Vidare till Åkers Styckebruk, med urstigning och promenad i Engelska parken (but, of course). Vi kunde inte följa alla förslag till besök, i detta fall bruksmuseet. Sedan passerades E20 och vi fortsatte på väg 223 som går mot Gnesta och Nyköping. Nej, vi skulle inte så långt utan vi var nu på väg mot ett av de stora målen för resan, Sparreholm via Stjärnhov.

Men först Åke Carlssons bilverkstad.

I roadbooken tipsades om Åke Carlssons verkstad. Plötsligt fanns den där. Utanför fanns det plockgodis i form av Austin och Morris av olika modeller, från sent 40-tal till ca sent 70-tal (Allegro, någon?, kanske tidigt 80-tal). Inne i verkstan fanns en MGB i senare utförande upphissad, och på golvet en sportbil som såg glad ut, en tidig Austin-Healey Sprite, .Frogeye., som såg ut att vara i väldigt bra skick. Den var grön med röd inredning. Detta visade sig vara Åke Carlssons egen bil. Han kom ut samtidigt som flera ur klubben rullade in på planen. Utanför stod också en mycket fin svart Morris 10, om jag nu minns rätt, av -48 års modell (om jag minns rätt). Åke startade sidventilaren för oss. Den gick igång direkt, naturligtvis, och lät fint. En vit ”köttbulle”-Austin som också såg ut som ny, stod parkerad intill. Det var ett givande besök hos en historiskt viktig person. Åke hade både sålt och servat dessa bilar i många år.

Parkeringen på Sparreholm har sällan varit så engelsk

Vi gled in mot Sparreholms slott, stiligt, och körde på grusvägen förbi och upp bakom slottet till en byggnad som skulle visa sig innehålla väldigt mycket intressant. Det här var inget vanligt stall. Här var slottets bilsamling.

En imponerande samling rariteter

Det blev nästan "system overload" för mig! Här fanns både bilar som tillhört kungahuset och sådana som tillhört folket. Till de första räknar jag vad som först tycktes vara en gammal Audi, men det var en Horsch (skall inte sägas när man äter soppa). Audi lär vara latin för tyska ordet Horsch. Här fanns Cadillac och Rolls och små Fiat och SAAB 92. Och förvaltaren själv var där, förstod jag senare, en man i sina bästa år (som undertecknad ungefär) iklädd overall.

Det sista provet, sedan var vi lediga

Vi gjorde vårt bästa. Dock hade vi missat inlämningstiden och fick på slutet två minuter för att fylla i de svar som vi inte var klara med. Det hanns ju inte med, förstås. Frågorna var väl rimliga i svårighetsgrad. Några kände jag igen sedan tidigare, men det hjälpte inte i alla fall; jag vet ortfarande
inte vem som uppfann det sfäriska kullagret...

Alla fick plats vid honnörsbordet

Tillbaka till Plevnagården för middag och prisutdelning. Inget pris till oss, men i alla fall ett omnämnande, så det fick duga.
Förrätt, huvudrätt och dessert, som vanligt och mycket bilprat (som vanligt). Kul!
Det var ett bra möte tack vare er som gjorde arbetet och de trevliga deltagarna!
Ett tips till mig själv och andra är att ta mera tid på sig, komma tidigare och resa senare. Det är mötena värda. Jag ska försöka skärpa mig.
Nu ser jag fram emot att uppleva nästa sommarmöte.

Text av Bertil Tenland